Alla inlägg under februari 2009
Ja,, då var jag tillbaka. Det var ett tag sedan mitt senaste inlägg. Jag har nackspärr och det har varit svårt att sitta vid datorn. I dag är jag i alla fall lite bättre. Skönt!!
Jag skulle godkänna en kommentar häromdagen men jag tror jag klickade på fel knapp för den försvann. Ledsen! Inte meningen.
Nu skall jag gå och måla litegrann.
Må väl alla härliga bloggare!
Tack för de fina kommentarerna. I dag har jag stickat en mössa i samma garn ( det som blev över). Den blev bra,, tyvärr har jag ingen bild på den. Kanske kommer.. Jag använde mig av samma "mönster",, 3 räta, 3 aviga,och hittade själv på när och hur mycket jag skulle maska av. Hade tur att jag blev nöjd.
Ha en härlig onsdagskväll alle sammans!
Här kommer så bilder på halsduken som utlovat. Ingen mästerfotograf men det får duga. Jag hittade en butik på nätet som säljer järbos garner. det är gratis frakt när man betalar med kontokort. http://garnextrem.jetshop.se
Äntligen klar,,, här kommer en bild på järbo duos färger, min är stickad med nr,41015
Ja ha då var det måndag igen. Jag sitter här och önskar att jag i juni kan gå en shamankurs. Jag vill väldigt gärna,,, det saknas dock lite slantar. Jag hade tänkt gå den redan förra året men fick förhinder. Hon som håller i kursen heter Pravesha, mycket duktig måste jag få tillägga. Jag har gått andra kurser hos henne och alltid varit mycket nöjd. Om ni är intresserade så har hon en hemsida www.pravesha.se
Jag känner att jag behöver gå denna kurs för att fortsätta min personliga vandring. Dessutom är det alltid roligt, spännande och utvecklande. När man arbetar med sig själv "ensam" så kör i alla fall jag fast emellanåt och det känns inte som jag kommer frammåt riktigt så som jag vill. Är det någon annan här som redan gått en shaman kurs? Hur var det för er? Jag vet att för många är detta bara trams,, och jag respekterar deras åsikt. Samtidigt vet jag att det finns massor med människor som har "samma" inriktning som jag. Alla har vi olika vägar att gå här i livet.
Mycket ljus och kärlek till er alla
Solens strålar omsluter den vita av världar
Fåglarnas tacksamhetssång ljuder ända in
Min själ får näring
Sakta slätas rynkan i min panna ut
Kallt och vackert med hopp om vår, med hopp om liv
Om än bara för en stund
Vår värld är aldrig riktigt tyst. Alltid något som brusar och surrar. Här ute på landet kan jag ibland förnimma tystnaden. När naturen låter så känner jag ändå tystnad. Jag undrar om jag stänger in mig själv eller om jag äntligen håller på att bli fri. Bli mig själv.Det beror på vem man frågar. Där det enda viktiga egentligen är vad jag själv tycker och känner om den saken.
Jag undrar ofta vad mitt liv har för mening. Inom mig känner jag att det finns något jag är ämnad att göra. Jag kommer aldrig närmare än så, eller gör jag? Den kanske jag har gjort men mitt intellektuella jag tar över, tänker. Det där kan ju aldrig gå. Hur skall det gå till? Du kan ju inte!I meditation och tystnad kommer det bilder av mig själv görandes saker jag aldrig gjort. Inte ens funderat på. Min fråga blir då genast, hur? när? Hur skall det gå till? Som ett brev på posten kommer tvivlen. Är det ännu en sak jag kommer att börja med, prova på. För att sedan sluta då jag känner att det inte var för mig. Jag är så innerligt trött på att hoppa runt, från aktivitet till aktivitet. Kan jag SNÄLLA få hitta min plats i tillvaron. Känna lugnet av att veta – detta är jag ämnad att göra. Jag är trött på att prova något nytt bara för att inse – nä, inte det heller. Det var inte för mig.
Lyssnade på Caroline Myss i går där hon säger att vi alltid krigar. För mig stämmer det så otroligt bra. Jag har alltid flera känslor och tankar som slåss och kämpar med varandra. Tyvärr så vinner ofta den negativa tanken fajten. Tvivel, misstro och osäkerhet.Jag kämpar, provar något nytt. Jag måste ändå medge att jag är en bit på väg. Jag tycket bättre om mig själv nu än vad jag någonsin gjort. Jag vet och känner att jag är värdefull att jag har rätt att känna lycka och glädje.
Mina lyckligaste stunder har jag haft utomhus, ensam i naturen. Många gånger har jag önskat att jag haft någon att dela dessa stunder med. Med någon annan där blir stunden inte densamma. Den upplevs bäst i ensamhet med naturen. Riktigt ensam är jag ju inte då min hund alltid är med mig. Hon stör mig aldrig i dessa stunder då jag lyckligt sitter och förundras över vår öronbedövande och hjärtskärande vackra natur.
Där och då är jag.
Här kommer lite bilder från min och Divas (sheltie) promenad. Diva passar på att busa lite när vi ändå är ute. Stugan tycker jag ligger så vackert inbäddad i vinterskrud.
En liten ängel jag gjort i aquarelle.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 | 8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
||||
|